En brinnande fråga?

12/08/2014

revfront

Jag vet inte om det är min utpostering i Norberg som gjorde att jag plötsligt hittade ett klistermärke på datorn, som jag helt hade glömt. Det är väl något år sen jag fann den på en lyktstolpe, och den är ju på många sätt intressant. Man kan ju förledas att tro att det ”bara” handlar om vanlig politisk propaganda, en marknadsföring av en rätt liten falang. Texten innehåller ju inget kontroversiellt.

Men det gör formen. Genom att välja en layout från gammaldags tändsticksaskar har man gjort ett medvetet val. Men vad kommunicerar man egentligen? Avsändaren vill till envar tid kunna påstå att layouten är vald för att den är klar och tydlig, med socialismens röda stjärnor, men för de som känner igen formen blir konklusionen en annan. Det blir som när de norska satanister gav ut en lp med en bild på en brinnande stavkyrka och en ask tändstickor fastklistrade på framsidan av konvolutet. Man skapar en tolkningskedja hos läsaren, där det revolutionära uppropet kopplas ihop med tändstickor och brand, och blir en indirekt uppmaning till ”revolutionär aktivitet” i form av mordbrand. Marinus van der Lubbe (som avrättades för Riksdagsbranden i Berlin 1933) verkar framstå som en hjälte… Inte att undra på om Vänsterpartiet suckar över att få stöd från dessa utan att ha bett om det.


Att vara ”på plats”

12/08/2014

En sak som är slående när man åker iväg och intervjuar folk, är hur mycket det betyder för ens tolkning att ha varit på platsen. En av de intervjuade beskrev synen av orange och svavelgul himmel med svart rök och en blek sol som hämtad direkt ur Lars von Triers film Melancholia, och det hade ju varit häftigt att uppleva – fast också ganska skrämmande, när man ännu inte visste om branden skulle hejdas. Men även om jag inte har sett och upplevt vad lokalbefolkningen har gjort, så har jag sett området, har åkt genom byarna, pratat med folk och fått en glimt av hur det ser ut inne i skogen där det brunnit. På Det gamla hemmet i Karbenning där vi bor, bor även ett par som evakuerats för mer än en vecka sen. De vet inte när de får återvända, men en olydig granne har trotsat polisavspärrningen och kollat att deras hus är oskadd. Att lyssna på deras berättelse, som inte ingår i vårt insamlade material, var som att höra en berättelse från ett annat ställe i världen: hur en helikopter landade samtidig som en brandbil kom och de fick veta att nu var det tid att packa ihop och åka iväg, med resväskor och två hundar…
Vad är det som händer när man hör sånt, när man ser husen, vägarna, den underbara naturen, kyrkan som branden tack och lov inte nådde, allt det som folk inte visste om det fanns kvar nästa vecka?
För det första väcker det en oerhört empati med de drabbade, det kunde lika gärna varit jag och de mina som fick fly och lämna i stort sett allt tillbaka. Och för det andra förstår man bättre vilken insats det är att evakuera ett område, där folk bor utspridda på gårdar och torp – och dessutom i semestertider där många var bortresta. Och för det tredje förstår man vikten av ett fungerande lokalsamhälle, där de som kan ställer upp och kör vatten, skjutsar andra, ser till att gamla kommer iväg.

Men vad som är ännu viktigare för oss som kommer utifrån, är att det ger en fond för våra tolkningar av intervjuarna. Vissa delar skulle vi ha svårt att förstå, om inte vi sett att det är så här det ser ut, men vi kommer även att få en ram för tolkning av deras handlingar och bedömningar, som skulle vara svår att få på annat vis.

För mig ger det även perspektiv på de nedskärningar som sker i mediernas användning av utrikesrapportörer. Vad händer med nyhetsrapporteringen, när ingen av journalisterna finns på plats, när den som rapporterar om Syrien finns i Kairo… Hur mycket blir oprecist och kanske mistolkat på grund av bristen på självupplevd erfarenhet?


På kanten av branden

11/08/2014

Jag och Tomas Odén har nu genomfört vårt första fokusgruppintervju i Norberg för att få fram hur folk har använt medier och hur de bedömer kommunikationen i samband med branden. Det var en stark upplevelse att sitta och lyssna till folks berättelser om hur de har stått inför beslut som de flesta av oss hoppas aldrig få konfronteras med, hur de har varit oroliga för liv, hälsa och egendom, men också hur de har hjälpt varandra och jobbat för att begränsa elden och skadorna.
Det går inte att ta sig in i brandområdet, men vi har talat med poliser vid avspärrningarna och tittat på kanten av brandområdet och känt lukten. Och precis som en av poliserna vi talade med undrar man över, varför det inte har hänt tidigare med tanke på hur mycket skog vi har i Sverige och hur torrt det har varit många somrar.

Vad har vi då kommit fram till i intervjuerna? Det är det för tidigt att säga än, men något som var tydligt med första gruppen var hur stor vikt man gav information från folk som fanns på plats, som kunde säga exakt hur det var på en viss plats. Informationen i media var ofta för oprecis, man talade om ”Norberg tätort”, men sa inget om hur det var i Karbenning (där jag sitter nu). Därför blev den personliga informationen, bl.a. via Facebook, mycket viktigare i många lägen. Sen var man inte alls lika kritisk till myndigheternas kommunikation som vissa professionella medieaktörer har varit; man saknade uppdateringer även när man inte hade ny information att ge, och man saknade samordning av information på plats så alla kunde ge samma information. Många poliser som kallats in verkade t.ex. inte själva veta exakt om de skulle evakuera folk, uppmana dem att lämna, eller vad… Men den starkaste kritiken riktade gruppens deltagare faktisk mot tabloidtidningarnas jakt på säljande rubriker, som inte var i överensstämmelse med verkligheten och skrämde vänner och anhöriga som inte var på plats och kunde kontrollera hur det förhöll sig.

Nu är det dags att sova, imorgon väntar två gruppintervjuar till, och sen väntar analysarbetet och jämförelsen med medierna, enkäter och intervju med myndigheter.


Branden och kriskommunikationen

09/08/2014

Det var knappt att skogsbranden i Västmanland hade blivit mediestoff innan kritiken kom. Dålig beredskap, dålig kommunikation, problem att få klara besked och så vidare. Regeringen har annonserat en granskning, och det borde man kanske gjort oavsett om det kommit kritik eller inte. Men man kan ju hoppas att resultatet blir att kommuner, län och myndigheter kan klara nästa kris bättre – utan att säga att det var dåligt eller vem som ska utropas som ”skyldiga”.

På måndag åker jag dit för att intervjua folk om, hur de fick sin information under krisen, hur de bedömer informationen och vilka medier de föredrar i en krissituation. Det är en del av det MSB-finansierade projektet Kriskommunikation 2.0 som bedrivs vid JMG. Förhoppningarna är att vi kan bidra med kunskap som i framtiden gör myndigheternas kriskommunikation så anpassat befolkningens behov och önskemål som bara möjligt. En förutsättning för en bra och fungerande krisberedskap är och blir en kommunikation som fungerar. Det är även en förutsättning för att förtroendet för myndigheterna och för medierna kommer att finnas kvar. Så det känns både angeläget och spännande att få vara med om detta.

Mer kommer, när vi har hört folks resonemang och åsikter.


NOPSA

25/07/2014

Börjar göra mig klar för mitt livs första statsvetarekonferens, NOPSA i Göteborg. Jag deltar med ett paper om tidsindelning av valaffischer i Sverige och vilka problem det finns i en sådan strukturering. Det bygger på slutkapitlet i boken som Nicklas Håkansson, Bengt Johansson och jag har skrivit, och som snart kommer ut på Carlssons bokförlag. Mer om den senare.
Men huvudpoängen är att det går att göra en indelning efter en kombination av form och innehåll, som ger långt mer mening än indelningar efter antingen årtionden eller val. Det finns övergripande tendenser som går ut över enstaka valperioder, och de blir först på allvar möjliga att upptäcka om man får den stora överblicken, typ 100 år.

NOPSA


Här kan du hitta mina publikationer

17/06/2014

Webben är en jungel, och det finns numera tusindtals ställen man kan ladda upp sina publikationer. Jag har valt att göra det här:

https://shfa.academia.edu/OrlaVigsö

Om du letar efter något jag har skrivit, är det med andra ord ett bra ställe att leta.

 


Back in… multiple colours

21/05/2014

Det var fyra år sen jag senast skrev här på bloggen, men nu ska jag försöka dra igång den igen. Det är mycket på väg som kan behöva en liten kommentar: valet i höst, en ny bok om 100 års svenska valaffischer med Bengt Johansson & Nicklas Håkansson, en introduktion till kriskommunikation och mycket mer. Men just nu är det flyget till Karlstad och Det offentliga rummet 2014, där jag imorgon ska prata om kriskommunikation. Men alltså: mer följer!