Om rykten

Ryktesspridning är något som alla i den offentliga sfären får lära sig att hantera. Så har det alltid varit, men något tyder på att villkoren har ändrats med utvecklingen av Internet. Om man är på Facebook förstår man hur snabbt information kan spridas utanför de vanliga kommersiella kanalerna. Det har det kommit en del böcker om på senare år, t.ex. Daniel J. Solove: The Future of Reputation (Yale University Press 2007).

En ny bok som diskuterar rykten, hur de sprids och inte minst varför, är Cass R. Sunstein: On Rumors. How Falsehoods Spread, Why We Believe Them, What Can Be Done (Farrar, Strauss & Giroux 2010). Med belägg från bl.a. psykologiska experiment diskuterar han hur vår grundläggande inställning – om vi är positiva eller negativa till en person eller organisation – avgör hur benägna vi är att tro på rykten. Är man i förväg negativ till en person är man mer benägen att tro på negativa rykten om personen, oavsett hur sannolik bevisföringen är. Vi är med andra ord långt från idealbilden av en offentlighet som objektivt vägar pro et contra för att nå fram till en egen bedömning. Det är bl.a. därför det också kan vara svårt att bemöta illasinnade rykten; att avvisa dem offentligt kan mycket väl resultera i att folk tänker att ”ingen rök utan eld”…

Så boken är med andra ord nyttig läsning för retoriker och andra, som intresserar sig för hur opinionsbildning sker – och varför den spårar ur.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: